Historia
Indien har en längre och mer mångfacetterad historia än vad de flesta föreställer sig. Forskare är ense om att det har funnits människor i Indien i ungefär 500 000 f kr, mycket lite är dock känt om de ursprungliga invånarna. Ständigt har nya folk och stammar invandrat under årtusendenas lopp. De första som kom anses ha varit dravider, de invandrade från nordväst. De levde som nomadiserade samlare och bedrev också primitiv jakt. Senare lärde sig människorna att tämja vilda djur till boskap samt att göra krukor av lergods. Denna förändring, kallad den neolitiska revolutionen, inträffade i Indien omkring 3000 f . Kr. Den förhärskande livsformen var under denna tid bysamhället, men jämsides med denna blommande en högt utvecklad stadskultur ut, kallad för Harappakulturen . Denna kultur var samtida med den egyptiska vid Nilen och den mesopotamiska i tvåflodslandet. Induscivilisationen städer hade mycket välutvecklade stadsplaner. Denna högkultur upplöstes någon gång omkring 1750 f . Kr. Historikerna anser att såväl invasion av arier från nordväst som naturkatastrofer bidrog till Harappakulturens undergång. Med arierna skedde en återgång till bysamhället eftersom de förstörde städerna. Oupphörliga strider skedde mellan arierna och andra stammar, dessa har dokumenterats i Rigveda som är den enda källan till kunskap om de tidiga ariernas historia. Arierna införde en samhällstruktur med skarpa sociala skiljelinjer, detta kom att bli början på det kastsystem som förekommer än idag i Indien. Under vedaåldern följde en serie av texter som fick namnet Brahmana som var skrivna på ariernas språk, sankrit. Dessa texter kom att bli grundvalen för den brahmanska religionen med dess många olika gudar.
En reaktion på vedaålderns omfattande riter och djuroffer skedde då en ny jordbrukshållning utvecklades i nordöstra Indien. Denna var grundad på bruket av plogbilar av järn vilket krävde oxar som dragare. Detta medförde att det var nödvändigt att bevara boskapsbeståndet. Då produktionen ökade växte ånyo talrika städer upp och brahmanväldet förkastades av en växande bonde- och köpmannaklass, som istället tog till sig buddhismen. Buddhismen tog avstånd ifrån kastväsendet och förkunnade icke-våld, samt främjade handel och hantverk.
Under det sjätte århundradet f. Kr bildades stora territoriella stater – så kallade mahajanapada. Gemensamt för dessa stater var att de hade folkvalda församlingar och valda regenter. Särskilt staten Magadha i västra Bihar fick stor betydelse och inledde en omfattande expansionspolitik. År 326 f kr trängde Alexander den store fram till Indus där han dock tvingades vända om. Hans korta framstöt skulle dock få betydelse för kulturen i nordvästra Indien, särskilt inom konsten. Med Chandragpta av Mauraya uppkom en ny aggressiv dynasti som skapade ett första indiskt imperium vilket lade under sig stora delar av subkontinenten. Detta medförde en tid av politisk stabilitet och att omfattande handelsförbindelser kunde upprättas med Grekland och Kina. Även arkitektur och konst gynnades.
Maurayadynastin kom dock att falla samman på grund av inkompetent styre, finansiella kriser och brahamernas motstånd. Nu följde en tid med omfattande invandringsvågor där särskilt grekerna utmärkte sig genom att prägla guldmynt och för sin avancerade konst. Vid den här tiden upprättades även sidenvägen som gick från centrala Indien via Afghanistan till Iran och västra Asien. På sidenvägen flödade guldet in till Indien. De främmande folkslagen kom att förlora sin identitet och assimileras i det indiska samhället. En del blev buddister medan andra bekände sig till gudarna Vishnu och Siva. Med Guptaväldet kom den klassiska hindukulturens guldår. Hinduismen som utvecklades ur brahmanismen började tränga undan buddismen. Subkontinenten blev kraftigt politiskt splittrad.
På 1000-talet invaderade islamiska erövrare vilka huvudsakligen kom från Afghanistan. Strider kom nu att utkämpas mellan muslimer och hinduer och landet delades mellan islamska riken i norr och hinduriken i söder. Därefter följde mongolernas invasion vid 1300-talets slut genom den beryktade härföraren Timur Lenk.
Stormogulernas välde grundades 1526 och blomstrade under ett par århundraden. Redan år 1498 hade dock den portugisiske sjöfararen Vasco da Gama funnit sjövägen till Indien. Européerna kom nu att börja anlägga handelstationer längs Indiens kuster. En omfattande brittiska exploatering skedde genom Ostindiska kompaniet. Britterna upprättade ett välde i Bengalen i östra Indien på 1700-talet. Eftersom stormogulriket vid den här tiden var splittrat i olika lokala furstendömen kunde britterna ganska enkelt erövra resten av Indien.
Det Ostindiska kompaniet hänsynslösa exploatering av Indiens rikedomar ledde till missnöje bland de urbefolkningen. En nationell rörelse bröt ut i sepoysupproret (1857-1859), upproret slogs dock hårdhänt ned av britterna. Till följd av detta blev Indien en brittisk kronkoloni och år 1877 utropades drottning Victoria till kejsarinna av Indien. En indisk självständighetsrörelse bildades under slutet av 1800-talet och den ledande gestalten blev på 1920-talet mahatma Gandhi som förkunnade icke-våldsprincipen och ohörsamhetskampanjer. Denna kampanj ledde till Indiens självständighet år 1947. Landet delades i två stater: det islamska Pakistan i norr och det hindudominerade Indien i söder. Kongresspartiet kom att dominera indisk politik efter självständigheten. Det självständiga Indien har präglats av omfattande etniska och religiösa motsättningar samt morden på Indira Gandhi (1984) och dottersonen Rajiv Gandhi (1991). Under de senaste åren har dock landet utvecklats till en militär och ekonomisk stormakt och globaliseringen har inneburit ett kraftigt uppsving för den indiska ekonomin. Trots det kvarstår spänningarna och långt ifrån alla indier har fått ta del av den ökade levnadsstandarden.